Höjdmätare till ASW:n

Det här vore en riktigt trevlig manick till ASW:n (som jag ännu inte fått upp i luften):

En höjdmätare på endast 2,2 g och som hämtar ström från en ledig kanalplats på mottagaren. Efter avslutad flygning blinkar den lilla dioden och visar höjden i fot (omställbart till meter) så här: blink-blink-blink, blink-blink-blink-blink, blink-blink betyder 342 fot. Enklare kan det inte bli.

Mer om höjdmätaren som heter HowHigh

Abstinensflyg

Min abstinens efter att flyga når nya höjder. När inte vädret sätter käppar i hjulen (och det har verkligen varit en skog av käppar under den här vintern) är det annat som kallar. Det är tur att det finns simulatorer. Kombinationen titta på OS med ena ögat och flyga simulator med andra har funkat fint på kvällarna den senaste tiden. Lite framsteg har jag faktiskt gjort på rolling circles och kniveggsflygning. På tal om simulatorer är jag riktigt sugen på Real Flights nya sim G5. Den ser grym ut:

Problemet är bara att jag måste köpa en ny dator då och det kommer att bli en dyr historia.


När det inte blir något flygande har jag en tendens att försöka minska abstinensen med att surfa efter nya plan eller flygvideos vilket ger ytterligare abstinens. Problemet har bara en lösning: Måste ut och flyga snart!

ASW 28 - Locklyft

Sådärja, då var man tillbaka på banan som segelflygare. För drygt 25 år sedan startade jag min RC-karriär med en Blue Phoenix som jag köpt av Jan Hoverby på den tiden han hade sin hobbyaffär i källaren i Borgeby. Planet byggde jag sedan själv enligt konstens alla regler och klädde fint med blå film. Mycket vackert och oerhört tidskrävande. På den tiden var man ju en kille med massor av tid så det var ju inte några problem. Planet såldes efter några år eftersom det krävde gummiband eller vinsch i starten och det var för mycket meck.

Enter tjugohundratio! Suget efter ett segelplan har funnits länge, men det har blivit mest aerobatik hittills eftersom det varit kul att få utveckla sin förmåga att flyga i alla ledder och testa på 3D-aerobatik som inte fanns när jag höll på sist. Efter en del surfande kom jag fram till att en ASW 28 från ST-models nog var ett bra val, billigt som tusan från Hong Kong och massor av bra recensioner.

Planet hade varit restnoterat länge, men tillslut kom det in igen och då gick det fort. Beställningen gick igenom en onsdag, på fredagen lämnade det Hong Kong och på måndag låg det och väntade på posten i Lund. Vi lever i en global värld!

 

Paketet var inte särskilt stort och vägde in på lätta 1,2 kg.

 

Grejorna var hyfsat paketerade. Vingarna var tejpade till kartongkanterna, men inte flygplanskroppen vilket ledde till att spinnern satt riktigt snett, jag var först rädd att motoraxeln var sned, men så var inte fallet som tur var. Däremot var en liten del av stjärtrodret tilltufsad.

 

Den var dock ordentligt inslagen i bubbelplast. Här ser man också vingröret i kolfiber samt en mystisk liten låda.

Det är en vacker kropp får man säga!

  

Med instrumentering klar i kabinen.

 

Locklyft 2 - väldigt mycket är klart, faktiskt. Motor, ESC, och servon till höjd och sida är redan installerat.

 

Här skall stabilisatorn skruvas fast. Notera stötstången till höjdrodret.

 

Sidrodret är färdigmonterat med roderhorn och stötstång redan på plats. Gångjärnen består av tunnare cellplast. Ett byte av detta är kanske en modifikation som kan behöva göras. De känns rejält stela.

 

Vänstervingen fint inslagen.

 

...och den  skalamässigt uppvikta vingspetsen som faktiskt klarat sig. 

 

Även högervingen ser bra ut. Servon är installerade i vingarna. Blir det lättare?

  

Stabbe med höjdroder.

 

De där gjutmärkena måste putsas bort. Det är ju ett segelplan som skall glida genom luften som en smörkniv.

 

Och så lite dekaler. Det blir snyggt! ...men kanske svårt att se i luften. Efter maiden tror jag att hon kommer att åka på lite fula svarta streck med en spritpenna å hon syns.

 

Hela innehållet i lådan med bruksanvisning.

 

Jo, just det. Den hemliga lådan. Vad innehöll den? Jo, två saker: en Y-kabel till skevrodren som jag inte kommer att använda eftersom min sändare klarar det samt skruven till stabben. Det här blir en rekordenkel montering!

 

Rekordenkel som sagt. Kunde inte låta bli att sätta ihop henne för att se hur stort det blir. 

 

Min gamla Outrage fick vara med för att visa skalan för Måns som köpt ett likadant. Ikväll skall mottagare installeras, skruven till stabilisatorn skruvas i och sen är det faktiskt klart. Blir det lättare? Klart småbarnspappavänligt! Flygningen får nog vänta till helgen.

Kärlek!

Igårkväll fick min stackars plågade Outrage en välbehövlig hjälp tillbaka i flygbart skick.

Efter förra inomhusflygningen fick mitt stackars plan en ytterligare omgång av oförtjänt stryk varvid en låsring som höll fast outrunnern lossnade. Godnatt! tänkte jag. Vid den brutala amputeringen av nosen hade jag skruvat fast motorn i plywoodskivan som fått tjänstgöra som nos. Muttrarna var extremt svåra att komma åt nu.

Skam den som ger sig. Efter en stunds pillande var alla muttrar lösa och låsringen kunde skruvas fast igen. Med tanke på hur svårt det var att få loss motorn vände jag nu på lösningen och skruvarnas huvuden hamnade nu på insidan och muttrarna på utsidan. Lite bättre funktion och kanske snyggare? Nåja, grader i helvetet kan tyckas. Så här blev det i alla fall:

 

När jag höll på där och fixade med mitt depronplan med frigolitkropp som jag en gång köpt för någon enstaka hundring och som nu genomlidit så många krascher och lagningar att det nu inte kan sägas vara varken särskilt lätt eller styvt utan snarare motsatsen i båda fallen började jag fundera på varför jag nu lade ner ännu mer tid på det. Svaret infann sig dock snabbt. Jag älskar min stukade Outrage! 

Det är ju planet jag  återstartade min RC-karriär med för om en vecka exakt två år sedan! Med det här planet har jag gått från nervös vingelflygning på toksäker höjd till inverterad tokflygning på högst osäker höjd. Och därför bestämde jag mig där jag stod att det här planet skall jag alltid ha kvar. Andra modeller kan jag slänga om jag tröttnar på dem (hör du det, Acromaster!!!), men det här planet vill jag ta fram och flyga med när man inte vill flyga ett plan man är mer rädd om eller inte tid finns att få dem i ordning. Eller för att testa den där helt idiotiska manövern som man aldrig bör göra med ett plan man är rädd om. 

Det är min kärleksförklaring till dig, Outrage. Nu har jag alltså trolovat mig till min fru och 250 gram frigolit och lim. Nu måste jag gå för några män i vita rockar står och knackar på min axel och vill att jag skall ta på mig en tröja med långa ärmar. Avslutar därför med några bilder.

Back at last!

Efter en längre tids avhållsamhet från RC-flygande huvudsakligen beroende på ett ombyggnadsprojekt i källaren, som förutom att det tog all ledig tid dessutom ledde till att mitt hobbybord hamnat bakom en stor hög med bråte har jag nu tagit mig samman igen.

Rotade fram hobbybordet och hittade min Aito som fick en genomgång av landstället som jag byggt fel vilket gjorde att det säckade ihop så att det fanns risk för propstrike. Även Sukken behövde lite omvårdnad efter senaste inomhusflygningen. Jag hade lyckats knäcka sidrodret efter en kass landning (okejdå, det var väl en krasch!), men lite UHU-Por (med betoning på lite) och en minibit tejp så var problemet ur världen.

Måns flög med sin Fusion och visade prov på mod med både prophangs (som visade sig vara mycket svårare än med Aiton) och visade ett embryo till rolling circle. Första kvadranten sitter fint!

Själv fegflög jag lite. Jag kände mig ganska rostig efter det långa uppehållet. Förutom lite prophangs blev det premiär för looping med Aiton samt lite sedvanliga rollar.

Underbart att få flyga igen!