Slängde alltså in planet i bakluckan på bilen (jag hade stoppat ned det i lådan det kom i igen, vilket går snabbt och är en stor fördel vid transport och förvaring) och satte högsta fart mot fältet (eller egentligen det som är kvar av vårt stackars Hasslanda). Solen var på väg ned och det var minusgrader ute. Ingen tid att förlora, alltså. En rejäl miss när jag kom till fältet var att jag inte fått med mig en stjärnskruvmejsel att sätta ihop planet med. Som tur var kom en av fullskalaflygarna förbi och jag fick låna en skruvmejsel av honom. Slängde alltså snabbt ihop planet och gjorde en snabb koll av tyngdpunkten, vilken verkade vara ok. Alla roder verkade gå åt rätt håll så det var bara att köra.
OK - motorn igång. Kraften i motorn känns onekligen klen jämfört med de 3D-plan jag flugit den senaste tiden. Med ett lätt kast framåt släppte jag iväg planet och iväg flög det... 90 grader vertikalt upp i luften till en höjd om sex sju meter på vilken jag genomförde en stall turn och sedan bar det av vertikalt ned mot marken igen. Här borde det hela slutat tråkigt, men med de 3D-skills (?) jag uppnått de senaste året klarade jag ut situationen och planade ut ca trettio centimeter ovanför marken. Efter att jag fått upp planet på lite säkrare höjd blev det lite mer berg och dalbaneflygning i form av efterföljande stalls innan jag hunnit klicka tillräckligt med nedtrim för att få det att flyga neutralt. Puuuuh! Det var nära!
Med den kassa preflightkollen jag gjort (hade jag ens kollat höjdrodrets läge innan starten hade jag sett att det inte var neutralt) förtjänade jag verkligen en krasch, med så blev det nu inte. Resten av flygningen var lugn och bjöd inte på några överraskningar. ASW:n flyger verkligen mjukt och fint och det är härligt att landa planet efter en lång glidning ner mot marken. Planet ser faktiskt riktigt majestätiskt ut i luften och det är verkligen skönt att bara glida omkring med.
Här är en film från den andra starten filmad av fullskalaflygaren med min iPhone. Filmen är kort och har ingen kul kvalitet, men ta en titt om du vill. Jag lade upp den mest av dokumentationssyfte.
Jag flög en runda till på Limhamnsfältet under lunchen igår. Inte riktigt lika kallt, ca nollgradigt, men desto blåsigare. Det blåste ca 5-6 m/s och det var intressant att se hur ASW:n hanterade detta. Det visade sig att sidorodret inte hade mycket effekt i vinden och min gissning är att det beror på att stjärten på planet är för svag. Den behöver nog förstärkas med några kolfiberpinnar och tejp.
Nästa steg blir att prova lite enklare aerobatik. Återkommer förhoppningsvis med film av detta.
